Vi står på scenen,
du och jag
vi dansar våra fötter blodiga
på livets rosentaggar

våra toner, vår musik
förblir trasigt tonsplitter,
applåderna har tystnar för längesedan,
vi behöver dem inte längre,

vi är andetag nu för tiden.

scenen är vår,
vi lämnar blodiga fotspår efter oss,
spelar våra roller, säger våra repliker
likt ett bortglömt Romeo och Julia manuskript,
men sista raden är ännu inte skriven,

får vi varandra?

du kan falla för mig men inte för världen,
inför Gud är vi alla lika,
är det inte så?

vi lever för att dö men om vi
dör för att leva?

Min Romeo föll för längesedan,
han föll för drogerna, för kärleken och för hatet
som driver alla för långt,

vi har aldrig vetat vad vi letat efter,
det skulle inte vara värt det.
vi irrar runt i egengjorda labyrinter,
går vilse i ögonen på människor som sett för mycket,
snubblar på våra egna fötter som burit oss hit,
gråter till minnena om de vi var,
de som världen glömde bort,

våra gamla liv är bortglömda,
hemlösa och utan själ,
men huvudsaken är att vi andas,
för det gör vi ibland.

hatet formar det kärleken förstört,
vi är skuggor nu.

Kärleken lurade Romeo och Julia
så den kan lura oss också,
så gå inte ner på knä
be mig inte om ord som jag inte kan uttala,

jag kan slicka bort blodet från dina spruckna läppar,
jag kan kyssa bort dina tårar du fäller ibland,
jag kan röra din kind och se dig i ögonen,
säga ord av kärlek, tröst och närhet.

För du och jag är lika naiva som Romeo och Julia,
vi kastar sten i glashus och låter spillrorna
smeka våra skuldror,

men vi är något som berör nu för tiden,
folk gillar att iaktta kaos och förödelse
så länge det inte kommer för nära dem själva.

för vi är spindlar utan ben,
romantiker utan hjärtan,
fåglar utan vingar
men vi berör,
och det är det som spelar någon roll,
inget annat.

Scenen är vår,
vi kan dansa våra fötter blodiga
för det är bara vi som kan höra
musiken som driver oss,

som tar över våra hjärtslag,
blir våra andetag, vår kärlek.

Men vad händer när ridån går ner?

Älskling,
vi är alla andras andetag,
men vi är inte våra egna.

------
För, åt & till Mikke.
För hon var en del av mitt liv då denna skrevs 2006.