Perrongsmöte (allt är inte vad det verkar)
Han såg sig stressat omkring, det jävla tåget var nästan en halvtimme försenat. Han skulle bli sen. Argt och irriterat sjönk han ner på en bänk i närheten, iakttog avund människorna som stressade till sina tåg, som var i tid. Självklart hade hans varit sent. Hade han tittat sig omkring så hade han sett solkatter kättra på de vackra väggarna som var fyllda av vackra målningar upp till taket, han hade sett marmorgolvet ändra färg efter skuggor och ljus, och han hade sett henne komma gåendes. Istället fokuserade han på att packa upp sin laptop, satt han fast här i en halvtimme kunde han ju ialla fall göra någon nytta, inbillade han sig själv.
Han hade precis börjat skriva när en skugga kastades över skärmen.
"Är det ledigt här?" frågade en ljus röst. Han slog upp blicken & fick syn på en ung, väldigt söt tjej.
"Ja visst", sa han och började flytta sin ryggsäck, något irriterat. Hon slog sig ner och började läsa en bok; diskret försökte han få en glimt av titeln men misslyckades. Väldigt söt, tänkte han och blev mer irriterad utav sina tankar. Varför hade hon satt sig bredvid just honom? Det fanns ju andra jävla lediga bänkar... & den där kjolen var väldigt kort.. Undra om hon hade pojkv... det måste finnas många killar som var intresserade av henne. Hon var ganska smal, och linnet smet åt & visade hennes vackra linjer. Hon var faktiskt ganska sexig när han tänkte på det.. han gav sig själv ett mentalt slag i bakhuvudet & såg ner på sin förlovningsring.
Han insåg att han var iakttagen och när han slog upp blicken mötte han hennes ögon. Emeraldgröna, kattögon - tänkte han & undrade om hon lade märkte till vilken färg hans ögon hade. Hon log mot honom.
"Vad gör du för något?"
"Eh, jag skriver en lägesrapport för jobbet" han insåg hur töntigt det lät.
"Vad läser du?" kontrade han med för att hon skulle glömma bort hans svar.
"The heart is a lonely hunter", svarade hon lätt - hennes röst lät som den bars fram på en sommarbris, lätt men ändå allvarssam. Titeln sa honom ingenting så han försökte snabbt se upptagen ut för att slippa fler frågor. Hade hon nödvändigtvis behövt sätta sig bredvid honom? Han kunde inte låta bli att snegla på henne, hon var onekligen sexig, sådär filmstjärnesnygg. Han nöp sig själv i armen & tänkte tyst "skärp dig nu, get a grip för Guds skull".
»Tåget mot Göteborg anländer till perrong sju om fem minuter.«
Han suckade tacksamt och började packa ihop, hon gjorde likadant.
"Ska du också till Göteborg?" frågade hon, fortfarande med ett leende över sina läppar.
"Ja" svarade han och lät nästan bli att snegla mot hennes urringning.
"Vad ska du göra där?" Han tyckte hon började bli lite väl nyfiken och svarade halvt mottvilligt, men ändå trevligt; "Jag ska träffa min flickvän, du då?"
Hon fortsatte le sitt vackra leende och svarade med fjärilar i rösten;
"Jag ska också träffa min flickvän."