hon försöker dra sig in i honom, fingertoppar mot ryggrad, hon andas mot hans hjärta; värmer hans själ. hans gitarrsträngsmärkta fingrar spelar henne inatt, & hon sjunger & inatt, inatt är hon hans sångfågel.

han brukar iaktta henne när hon badar, läsa högt ur diktsamlingar från svunna poeters tid. det brukar bildas en å mellan hennes bröst; det sägs att ingen människa en ö, men hennes kropp bildar två ensliga öar. Hans inlevelser över döda poeters ord går aldrig att ta fel på; viskningar & kvävda skrik.

hon brukar ligga i soffan och lyssna på när han skriver; hans fingertoppar mot tangenterna & den raspiga bluesen som slingrar sig fram ur cd-spelaren. Hon har alltid älskat bluesen; älskat sångarnas raspiga röster, gitarrens trygghet & basens hesa stämma.

Hans mörka lockar brukar falla i ögonen på honom när han läser; han älskar författare vars namn hon inte kan uttala & han älskar att lämna gula post-it lappar på speciella ställen, citat eller bara en passage. När han inte är hemma brukar hon gå igenom hans bokhyllor, men hon läser bara vid post-it lapparna. Läser bara där han finns.

Hon gillar att ligga på golvet & se upp på världen. Hennes liv är ett konstverk; hennes liv har ingen röd tråd. Hon älskar olika städer, rastlösheten sliter i henne så fort hon landar någonstans, så fort hon packar upp. Levande, sprakande, som en orkan brukar hon fara runt i människors liv, ingen är så levande, så vacker som på gränsen till avgrunden. I varje vindpust kan hon ana hur någon stad viskar på henne, hur den längtar & saknar hennes närvaro.

Hennes blod sjunger, berättar historier om gångna pojkvänner & flickvänner & städer. Men inatt, inatt är hon bara för honom, inatt är en tribute; för kärleken, för honom, för livet.                ;
men väskorna står kvar i hallen, packade.

----
Bara text, inte korrad, inte kollad, bara nakna fingertoppar mot slitna tangenter. Inga röda trådar, inga ledtrådar. Leave it love it learn it.