Berättaren: Var är vi?
Hon: Vilda västern, 1600-tal, Hollywoodrealism.
Berättaren: Och sedan?
Hon: Berlin, ockuperade hus, tidigt 80-tal. Masker, kostymer, kärleken.
Berättaren: En demonstrant?
Hon: Alla var demonstranter, överallt tegelstenar, propaganda och kravallstaket. Människor, polis. Alla pratar, språket är så hårt, jag förstår inte, vill inte förstå.
Berättaren: Berätta mer om kärleken.
Hon: Rebellen.
Berättaren: Rebellen.
Hon: Bruna ögon. Vackra händer. Stora ord. Jag minns det som tagningar, det är hopp, missade scener. BRYT bryt bryt.
Berättaren: Det finns ingen film, ingen tagning, bara verklighet.
Hon: Bryt! Det finns ingen verklighet.

& hennes ögon; endast bottenlösa, tomma, nattsvarta pupiller griper tag i mig och slungar mig rakt igenom rummet. Rakt genom tiden. Det finns inte verklighet
det finns bara nu.