Intro
”att vara eller att icke vara
har alltid varit frågan” predikade du
och jag såg vartenda stjärnfall i dina ögon.
Och vi rörde oss ofelbart
till månens klagosång.

I
Jag viskar ditt namn ut i mörkret
och dina fingrar målar ett hjärta
kring min navel som svar.

”Att älska eller att inte älska
har alltid varit frågan”
whiskeyhes röst, sönderviskade stämband
och ett sönderkysst leende.

Solo
I nattens svärta finns inga skuggor.

II
Du kastar sten i glashus
och låter spillrorna smeka dina skuldror.
”Samvetet försvinner om du
inte stannar i natt”

Månen ser ner på oss och
fyller oss med stjärnfall.
Inga ord, bara ögon som fastnar i varandra
himmelsblått mot stålgrått.

Allt är betong, asfalt
men ändå skört likt glas.

Outro
Du målar mina läppar med samma precision
som om det vore Mona-Lisas leende
du försökte få fram,
sönderkyssta av längtans saliv
och blodigt röda av åtrå.

Det har aldrig varit enklare.