och vi var unga, letade efter en mening, efter ett hopp, efter en anledning till att leva & alla korridorer var ändlösa, alla förslag var rimliga & allt var ett ljuslöst mörker; vi såg aldrig ljuset i tunneln, där vi sparkade oss fram i våra converse, svarta jeans och kajalmålade ögon.

fem år senare vet i fan vart jag har kommit, vem jag är - jag är på samma plan nu som då, lite äldre, kanske lite visare, men lika jävla förvirrad som då - och dessutom utan din hand i min. Minns du alla dagar vi halvlåg i sofforna på "Take a break" - hur vi snackade om vägar bort, försvarstal & dårars mummel - hur vi dyrkade halvkända punk/pop/rock band och att vi aldrig kunde genrebestämma vår stil, vår musik som vi proppade våra MP3 spelare fulla med.

Jag tror jag älskar än, jag tror jag har förlåtit dig & mig för att du lämnade mig, för att jag lämnade dig, vi gled isär - & denna låten är till, för och åt dig, min älskade högstadierebell. För det var vad vi va 2004 - högstadierebeller med för stora drömmar & för lite tid.