"She was barely 16 and too young to be drinking wine. She belonged to a guy with a car, the aggressive kind."

Minns du?
Du kallade mig alltid för Frenja, jag var tjejen som hade hamnat lite fel någonstans. Någon som ingen trodde skulle överleva i det umgänget. Jag skrattar åt deras tankar idag. Jag var för ung, du för gammal, jag för flyktig och du för kaos. Jag var något som katten släpade in, som killar släpade in natt efter natt, fylla efter fylla. Jag gav dem deras drömmar.

Det var en natt som så många andra jävla stjärnklara nätter och hade jag varit poet så hade jag antagligen anat månen bakom alla moln. Dansgolven var som förlista fartyg, fulla av folk som insett sin situation, som drunknar inifrån, som hittar sin tro och räddning genom alkohol.                   Du var bara en kille i baren.

Pupiller. Det var det första jag såg, dina knappnålspupiller. Regnbågshinnor som en natthimmel och pupillerna som oljepölar;
rakt in i dig. rakt in i hjärtat. kiss kiss bang bang.
                                       Självklart; en bakgårdspojke, hög på drömmar och heroin. Fan att jag inte såg det då. Fan att odjuret inte låg i dina ögon och sa åt mig att vända, att springa.

6 halvår senare och ljusår klokare(?):

Jag hoppas du känner igen dig,
jag hoppas att du inser att jag ligger på golvet i ditt vardagsrum och gråter som ett barn.