ibland undrar jag om inte mitt skrivande är en illusion, något som jag själv illusionerar ihop. För det är liksom så nära men ändå miljontals stjärnmil härifrån. Alla ord, meningar - är det verkligen verklighet? Det finns så mycket som redan är skrivet - hur ska jag kunna sticka ut i mängden av alla dessa skrivande människor? Jag vet inte. Det finns en dröm, en vision och en verklighet. Tre olika varianter av någonting jag vill, kanske kan kanske blir. Just nu är det bara total tystnad.

Jag vill kunna minnas ditt leende; men det är tomt. Jag vill minnas dina händer, men det är tomt. Hål i mitt minne. Kanske är det lika bra.



Ibland undrar jag om du fortfarande brinner
om du fortfarande älskar
om du fortfarande lever

dekonstruera
de-konstruera
de-konst-ruera
de-kon-stru-era

balansgång på grässtrån & jag smeker himlen med mitt samvete
medan du går i cirklar under dina krav & kval
du var hög & intensiv, jag var låg & sansad & tillsammans var vi balanserade - vi var fulländade vi var oslagbara.


du är fortfarande hög & intensiv
jag är låg & ett sjunkande vrak

jag hör vågorna susa - befinner mig ständigt på djupt vatten. när jag blundar känner jag lugnet, när jag blundar känner jag friheten.

jag balanserar på grässtrån - du sitter i taket & nynnar på Hallelujah

Det är ett vägskäl

ett vägskäl (stavas det ens så?)
och jag höll tal - jag citerade Karin Boye "jag började stava när min vilja föddes och jag slutar stava när min vilja upphör" och jag vet faktiskt inte.

jag tror jag är på väg härifrån, jag tror jag har hittat något annat som håller mig fast
jag tror jag är på väg
men jag vet inte vart - inte än.

jag skriver
för första gången på länge så tror jag att jag kan skriva igen

Det är sommarlov, kan man säga sommarlov när man egentligen är arbetslös, meningslös? Det känns inte riktigt än, det har inte riktigt slagit mig, tanken på studenten, på slutbetyg och allt det där. Sommar; sol och party och älskade människor. Jag ska ta det lite lugnt, skriva mycket, läsa mycket. Jag behöver lite lov, lite vila.

Och jag kommer sakna en himla massans saker med gymnasiet:
> Julie, söta lilla människa. Så kul vi har haft på sistone. Inte nog med att vi längre går i samma klass, du flyttar dessutom till Norge. Hoppas att vi inte tappar bort varandra för det ^.-
> Thess & allt sexsnack. Vispa grädde med vibrator, testa glidmedel med hjälp av bikinis & plastsäckar, dildon på bordet i matsalen... Gud vad mina öron har fått stå ut ;) Men det har varit underhållande och väldigt roligt.
> Carråh <3
> E22! Hemklassrummet med alla datorer och vår lilla vägg full med diverse papper... Vår lilla redaktion som en oas i den stora världen.
> Vissa mysiga lärare som gjort tiden på Sture totalt underbar.
> och mycket mycket mer

Lite nyfiken på vad alla kommer att göra, vad de har för planer och vart livet för dem.

Just nu: bright eyes & internetvänner & böcker & planer & drömmar

09:24

det regnar


igår 00:17

hon dansar med någon annan än sig själv, en euforisk känsla av att inte vara ensam, att inte vara helt miserabel. En viskning om att aldrig gå; att alltid stanna kvar. Allt är synonymer och vägar och väggar och kallt en frysande sommarstad; en sjunkande dröm, gatorna ägs av dessa kakaohudade tambourineboys som aldrig slutar att jobba så länge människorspillrorna behöver dem. Vi behöver alla fly verkligheten någongång. Vi behöver alla känna den där varma känslan inombords lite då och då. För egentligen är vi aldrig ensamma.
Aldrig ensamma
aldrig ensam


i förrgår 4:36

att ha eller att inte ha, att vara eller att icke vara, att älska eller att inte älska
- men den verkliga frågan måste ju ändå vara;
att leva eller att inte leva, att välja livet

hon drunknar i ord som borde vara sagda;
så många ord så många synonymer så många bokstäver så många meningar

att veta vad man vill är svårt när man inte ens vet vem man är

- (tankarna)
Just nu finns det bara en tanke i mitt huvud;   sömn

Allt snurrar och jag är så trött. Samtidigt kretsar det så mycket kring mig - mycket stall och för första gången så säger jag nej. Kan jag inte bara få ta studenten ifred? Kan jag inte bara få ägna två veckor åt de jag nästan spenderat de senaste tre åren med? För det är vad jag vill nu. Detta är den första gången jag sätter skola/vänner framför jobb - låt mig göra det utan att behöva motivera. Jag har söta människor i min klass som jag vill ha kul med in i det sista.


Lisa behöver semester - Lisa behöver sova åtta timmar i sträck och få lite rutiner och inte blogga klockan 1 på natten... Så många liv att leva -  hur väljer man?

+ (lyckan)
Loke var söt och fin idag. Hade bra galopp men var lite spänd... Min älskade ponny, min älskade klippa, jag kommer sakna dig den dag då du försvinner. Jag saknar dig redan nu.

Jag minns din musik;
rader av cd-skivsfodral med namn jag aldrig hört nämnas, men som fyllde din lägenhet, ditt liv, ditt hjärta. Alltid i vägskäl av musikval och allt bara snurrade snurrade snurrade
                            (likt skivan i spelaren)

tori amos bruce springsteen bob dylan cher breaking benjamin green day laleh säkert! the academy is metallica maria mena the sounds bob marley bright eyes ub40 placebo good charlotte iron maiden korn slipknot

du var musik, baby
                                                  en dålig dag: tung blues eller metal
                                                  en bra dag: pop
                                                  och däremellan allting ingenting någonting

du brukade berätta historier om rösterna på skivorna; deras liv och öden. ibland närmast randen för besatthet; att veta så mycket om alla människor, (vad vet du om dig själv?) en ung kille med ambitioner höga som rockstjärnor och en musiksamling som enda passion och jag saknar dig faktiskt

saknar dig och dina låtar och allt allt allt

och du sa alltid att "everybody got a hungry heart";
men om det är sant
- varför valde du inte mig då?