jag bryter naglar - du löften och jag går vilse i dina lögner, försöker hitta din spegelbild bland mina tårar och inser att du har mig som man hade folk i gamla romantiska filmer då the lost generation trodde på kärlek och de lost generation växte upp och skapade i sin tur the fucked up generation och det är där vi är det är där vi hopplösa trolösa meningslösa sitter fast och tror att vi är mer än vad vi någonsin kommer bli för vi ser bara svarta moln bara negativa saker och aldrig solen bakom molnen och vi tror inte på kärlek och på löften för vi är de svikna, de svikande, vi är den felande länken, de som faller sist men värst - vi som störtar likt klippblock emot varandra och folk blundar, håller för öronen och tror att saker de inte ser eller hör inte inträffar, men vem kan undvika att höra gudarna och gudinnorna av kaos störta? vi tillber varandra, droger, sex och rock'n roll - vi tror bara på det konkreta, på det stora hela - vem ödslar tid på detaljer när man kan knulla sig till alla svar? we are the fucked up generation, vi faller vackrast och värst och ibland önskar vi oss andra liv, andra namn och platser, ibland önskar vi oss mer tid i nuet och vi är egentligen bara vilsna och förvirrade - omvärlden älskar att bevittna kaos och förödelse så länge det inte kommer för nära de själva, cause history is repeating itself, och vi kan alla ana oss till hur det ska sluta, vi kan alla nosa oss till det slut som kanske eventuellt kommer att komma, då folk ska döma och dömas och ingen vet och ingen kan - okunskap kommer ligga i allas munnar som en förbannelse - likt ett mantra

och  det kommer aldrig handla om dig och mig igen, utan om alla andra och omvärlden och profeter och teorier.

Men vi kanske eventuellt ändå har tid för att älska, tid för att bli älskade.