Love is strange; so real in the dark
Varning
detta är bara sentimentala minnen från en strandad fd snövitsflicka.
Varning
Med dig i handen var allt så lätt. Så simpelt. Du bara log mot dörrvakter och sa "att hon är med mig" och vi snubblade in till spotlights och musik som slet i hjärtan och samveten. Till en värld där alla var ganska likgiltiga och intetsägande. Som om de sett varenda vrå av världen eller gett upp utan att ta sig utanför dörren. Du kände de flesta. De flesta kände dig. Handslag och kramar och flirtar och vackra tjejer och tamburineboys. Vad såg du hos mig när modellvackra tjejer försökte röra ditt hjärta? Varför var jag så viktig för dig? Första kvällen vi möttes; neonlight och basslag som aldrig tystnade, aldrig tystnades, en melankolisk DJ som spelade Simple Minds "Dont you forget about me", du och jag. Scenbeskrivningen hade varit enkel; lik den i Romeo och Julia när Romeo och Paris slåss. [They fight. Paris fall.] [De möts. Båda faller.] Det var våran låt efter det. Du bad alltid DJn spela den när vi var ute och vi dansade till tröjorna klistrade mot skulderbladen; då sökte vi trygghet i den alltid svala natten, utomhus. Du rökandes och jag iakttagandes. Har alltid älskat städer som sällan sover, alltid älskat att iaktta människor som är på väg någonstans. Med din hand på min korsrygg vallade du mig genom staden. In och ut på klubbar och barer som jag endast känt till vagt innan. Du var äventyrlig, så annorlunda mot allt jag haft tidigare. Mötte människor jag borde sett upp för. Människor som satte spår hos mig, som lärde mig liv. Jag börjar sakna det jag hade. Jag saknar att ha någon som tar en med sig genom nätterna; sökandes äventyr och stjärnfall. Saknar någon som är lika ensamt miserabel som mig. Jag undrar om du någon gång undrar vad jag gör, om du saknar mig, om du tänker på mig, om du fortfarande menar allt som du brukade säga. Jag undrar vem du är idag, vad du gör och om du någon gång tänker tillbaka, går tillbaka. Och jag är tacksam för allt du visade mig. Alla dagar det var vi.
Varning
detta är bara sentimentala minnen från en strandad fd snövitsflicka.
Varning
detta är bara sentimentala minnen från en strandad fd snövitsflicka.
Varning
Med dig i handen var allt så lätt. Så simpelt. Du bara log mot dörrvakter och sa "att hon är med mig" och vi snubblade in till spotlights och musik som slet i hjärtan och samveten. Till en värld där alla var ganska likgiltiga och intetsägande. Som om de sett varenda vrå av världen eller gett upp utan att ta sig utanför dörren. Du kände de flesta. De flesta kände dig. Handslag och kramar och flirtar och vackra tjejer och tamburineboys. Vad såg du hos mig när modellvackra tjejer försökte röra ditt hjärta? Varför var jag så viktig för dig? Första kvällen vi möttes; neonlight och basslag som aldrig tystnade, aldrig tystnades, en melankolisk DJ som spelade Simple Minds "Dont you forget about me", du och jag. Scenbeskrivningen hade varit enkel; lik den i Romeo och Julia när Romeo och Paris slåss. [They fight. Paris fall.] [De möts. Båda faller.] Det var våran låt efter det. Du bad alltid DJn spela den när vi var ute och vi dansade till tröjorna klistrade mot skulderbladen; då sökte vi trygghet i den alltid svala natten, utomhus. Du rökandes och jag iakttagandes. Har alltid älskat städer som sällan sover, alltid älskat att iaktta människor som är på väg någonstans. Med din hand på min korsrygg vallade du mig genom staden. In och ut på klubbar och barer som jag endast känt till vagt innan. Du var äventyrlig, så annorlunda mot allt jag haft tidigare. Mötte människor jag borde sett upp för. Människor som satte spår hos mig, som lärde mig liv. Jag börjar sakna det jag hade. Jag saknar att ha någon som tar en med sig genom nätterna; sökandes äventyr och stjärnfall. Saknar någon som är lika ensamt miserabel som mig. Jag undrar om du någon gång undrar vad jag gör, om du saknar mig, om du tänker på mig, om du fortfarande menar allt som du brukade säga. Jag undrar vem du är idag, vad du gör och om du någon gång tänker tillbaka, går tillbaka. Och jag är tacksam för allt du visade mig. Alla dagar det var vi.
Varning
detta är bara sentimentala minnen från en strandad fd snövitsflicka.
Varning
Kommentarer
Trackback