"How can I love without grace?"


Soundtrack: (My Ghost by Glass Pear)


Soundtrack till Bones. Underbar låt.

Hoppas det är denna versionen jag tycker om, eftersom jag inte kan kolla på den själv (den buffrar varannan sekund) så gissar jag... Underbar video till underbar låt :)

cause u were my sister

för jag lovade att alltid stå vid din sida

(titta helst i HQ - mycket bättre)
Underbar låt till underbar film.
I filmen är detta låten som spelas i slutet när barnen återvänder till England.

Totalt underbar låt, kan inte låta bli att älska den.

Tack Mikke, utan dig skulle jag aldrig ha funnit den, tack gumman <3

Enligt mig; en av de bästa tolkningar som gjorts.
Tori är fantastisk.

och vi var unga, letade efter en mening, efter ett hopp, efter en anledning till att leva & alla korridorer var ändlösa, alla förslag var rimliga & allt var ett ljuslöst mörker; vi såg aldrig ljuset i tunneln, där vi sparkade oss fram i våra converse, svarta jeans och kajalmålade ögon.

fem år senare vet i fan vart jag har kommit, vem jag är - jag är på samma plan nu som då, lite äldre, kanske lite visare, men lika jävla förvirrad som då - och dessutom utan din hand i min. Minns du alla dagar vi halvlåg i sofforna på "Take a break" - hur vi snackade om vägar bort, försvarstal & dårars mummel - hur vi dyrkade halvkända punk/pop/rock band och att vi aldrig kunde genrebestämma vår stil, vår musik som vi proppade våra MP3 spelare fulla med.

Jag tror jag älskar än, jag tror jag har förlåtit dig & mig för att du lämnade mig, för att jag lämnade dig, vi gled isär - & denna låten är till, för och åt dig, min älskade högstadierebell. För det var vad vi va 2004 - högstadierebeller med för stora drömmar & för lite tid.

Live, för den finns inte i ngn annan version;
använder du spotify kan du hitta den här:
Jamie Cullum – These Are The Days
Så jäva duktig!

If you knew my mind I tell you what you'd do
you wouldn't treat me the way that you do
I wasted all my time trying to satisfy you
when you knew all along there was nothing I could do
I never wanted to take you to Alabama
and live in no trailer park
you quit loving me long ago,
but we still got naked in the dark.

I know your 22 and I ruined your life
but please pretty baby put down that kitchen knife
the day is gonna come when you look at yourself
and when that day comes you'll be sad you ever left.
I tried to love you though you hated my guts
gave you everything
nothing I did ever made you happy
darling I could say the same

Now I'm all alone
don't know what to do
I can't eat I can't sleep
I feel like I got the flu
you jumped up from our bed to another man's side
took our baby and you said goodbye
when I see Sadie I can finally breathe
you can't take her very far
where ever she goes i'll be there for her
although you broke my heart
when i thought we'd never part

"Freedom's just another word for nothing left to lose"
"And I's feeling nearly as faded as my jeans."
"But I'd trade all of my tomorrows for just one yesterday"

Texten.. För fan -  en dag ska jag kunna skriva som honom.. en dag ska jag verkligen förstå..


Låten A perfect sonnet av Bright Eyes
 

"But once you knew a girl and you named her Lover,
And danced with her in kitchens through the greenest summers
But autumn came,
She disappeared,
You can't remember
Where she said she was going to

But you know that she's gone,
'Cause she left you a song,
That you don't wanna sing

Singing: I believe that lovers should be chained together,
Thrown into a fire with their songs and letters,
And left there to burn,
Left there to burn in their arrogance"

Ännu en låt med Travis - bara för att de är så bra :)

Detta var en av de första låtarna min kompis Peter skickade till mig. Jag var ~13 år och hårdrockare - helt övertygad om att det var min stil. Det tog ett tag innan jag kunde lyssna på den och uppskatta den. Jag vet inte hur många gånger denna gått på repeat i mina öron. Det tog lång tid innan jag förstod vad den egentligen handlade om. & idag skickar jag tillbaka den till Peter, som lite gett upp hoppet om kärleken & hoppas att den ger honom vad den gett mig. Det finns mycket som jag är glad över; utan Peter hade jag inte haft den engelskan jag har idag, jag hade varit ett par roliga minnen kortare & min insikt i engelsk popmusik hade inte existerat. Tack Peter. Tack Travis.

Segat mig upp ur sängen, ska snart plugga & sedan ska vi med vovven på återbesök på Slöinge.. Men först en kopp kaffe & frukost.

Denna låten är nog vad jag kmr lyssna på idag, grymt bra!

Ibland när jag glömmer vem jag är, var jag hör hemma & vad jag kan lyssnar jag på denna låten. Den hjälper mig att hitta hem.

För det är först i slutet som många inser vad vi har & kan & vill & aldrig gjorde

^ så heter Lars Winnerbäcks nya album. Och jag måste bara säga att jag endast ångrar mig en gång, för att jag lyssnar på det. Den enda tanken som kommer upp är "detta är inte Lasse", det är synth och "hårt" och för mycket maskin. Vart tog känslan vägen? Vart försvann den akustiska, myskänslan? Sen när är det mer musik än låttext & sång? Visst finns det ställen där det ljusnar och man känner igen soundet, speciellt i "Du min vän i livet" och "Berätta hur du gör", där texten faktiskt kommer fram och det hysteriska synthandet tonas ner. Låten "Jag fattar alltihop", ligger som spår nr 7 - motsatsen finner vi på spår nr 8 på Daugava "Jag fattar ingenting". Paralleller, kanske en personlig utveckling att gå från att inte fatta något till att fatta allt. Jag tycker inte att musiken passar hans röst, passar hans image, hans diskografi. Jag lyssnar på Lasse när jag vill ha akustik, lugn, poetiskt varm musik; när jag vill ha synth och trummaskiner lyssnar jag på Kent eller någon annan. Jag saknar den Lasse som gjorde skivan Vatten under broarna (2004) och Daugava (2007), det är den Lasse jag tycker om. När jag har kommit över det värsta traumat kanske jag ska läsa igenom låttexterna, eftersom de på skivan drunknar i synthen, men bara kanske.

Det som fascinerar/förargar (samma sak, ibland) mig är att fansen verkar tycka det här är OK? Vart finns protesterna? Lasses musik har varit trygg, akustiskt, lyriskt och varmt. Något att komma hem till, med briljanta texter som bär musiken; nu är det nästintill tvärtom. Vad är meningen, tanken? Besviken och lite småsur, ialla fall lite lycklig över att jag inte bokade konsertbiljetter innan de tog slut.. Återgår till Daugava och till att kika på recensionerna i övrigt (de flesta har gett 2:or & 3:or...)