049;
jag minns konturerna
av honom
när han häver sig över mig
(in i mig)
hans armmuskler mot gryningsljuset
jag minns hans andetag om nätterna
hans värme
hans rörelser bredvid mig
mjukheten
jag minns glittret i hans ögon
självsäkerheten i hans steg
den där blicken som alltid,
alltid fick mig att vackla till
intensiteten
han visste vad han ville och han ville mig
& jag minns så mycket;
minnesfragment som klipp under ögonlocken
men jag minns inte varför jag älskade honom
048;
gick genom Halmstad häromnatten
och den här djävulska värmen
påminde mig om något;
typ sommaren 2011 eller 2012
jag är inte så bra på årtal
men i alla fall,
du var också ute,
lät dig jaga mig lite;
smsade från ställe efter ställe.
Asbest spelade på Route 666
och du hann ikapp mig
jag lät dig komma ikapp mig
du hade sagt att du inte skulle dit
& tanken på att du kommit för min skull
gjorde mig sjukt nervös.
Det var kvavt.
Dansgolvet så otroligt varmt;
men Asbest spelade & det var omöjligt att stå still.
Ingen svalka utomhus, bara ännu klibbigare i luften.
Jag skulle jobba morgonen efter, eller iväg på något så jag lämnade dig där,
på Storgatan
efter spelningen.
Fan jag skulle ju ha låtit dig gå hem med mig.