Tusen gånger ogjort
Jag kommer inte vara hans sista;
och jag är inte hans första
det är fascinerande hur allt ändå är nytt
det har funnits andra
ändå känns varje smeking ny
varje ord känns främmande
fast allt är gjort tusen gånger innan
jag försöker att inte tänka på innan
både mitt innan och hans innan
men det är svårt
somnade de också med huvudet på hans bröst?
brukade han säga samma saker till dem?
brukade de också somna till ljudet av hans djupa andetag?
trodde de också på en framtid?
jag hatar att ha varit någon annans
längre tid än jag har varit min egen
hur de alltid verkar känna mig bättre
än vad jag själv gör
eller är det bara deras version av mig?
