Drömmar likt en liten flickas
men med en vuxen kvinnas verklighet;
 
                manuskriptdrömmar; jukeboxdrottningar, fulla av sina egna toner och hänförda av kakaohudade tamburineboys med stora drömmar och små pupiller

repris
re pris
re pr is
r e p r i s

                                        we have been there and done that

"She was barely 16 and too young to be drinking wine. She belonged to a guy with a car, the aggressive kind."

Minns du?
Du kallade mig alltid för Frenja, jag var tjejen som hade hamnat lite fel någonstans. Någon som ingen trodde skulle överleva i det umgänget. Jag skrattar åt deras tankar idag. Jag var för ung, du för gammal, jag för flyktig och du för kaos. Jag var något som katten släpade in, som killar släpade in natt efter natt, fylla efter fylla. Jag gav dem deras drömmar.

Det var en natt som så många andra jävla stjärnklara nätter och hade jag varit poet så hade jag antagligen anat månen bakom alla moln. Dansgolven var som förlista fartyg, fulla av folk som insett sin situation, som drunknar inifrån, som hittar sin tro och räddning genom alkohol.                   Du var bara en kille i baren.

Pupiller. Det var det första jag såg, dina knappnålspupiller. Regnbågshinnor som en natthimmel och pupillerna som oljepölar;
rakt in i dig. rakt in i hjärtat. kiss kiss bang bang.
                                       Självklart; en bakgårdspojke, hög på drömmar och heroin. Fan att jag inte såg det då. Fan att odjuret inte låg i dina ögon och sa åt mig att vända, att springa.

6 halvår senare och ljusår klokare(?):

Jag hoppas du känner igen dig,
jag hoppas att du inser att jag ligger på golvet i ditt vardagsrum och gråter som ett barn.

Ett namn                         ;

ett läppstift under ett badrumsskåp, en viskning under tapeten, ett evigt nej, en dunjacka i vintern, ett nej och ett rop som dör bort i natten (ut i natten), en ljudlös telefon, en isvak, en mugg, ett pennskrin, en flaska tequila, en ordlista, ett sista hejdå, en nattklubb, dansgolv som förlista fartyg och basslagen som vågor, alla drunknar invändigt.

Scen: [Ext, natt]
Roller: Hon & han & natten & uppgivenheten

Ibland är det döden som ger oss en anledning till att leva.

I morse var det panik, men nu börjar jag till min förvåning inse att det mesta av slutuppgifterna är klara. Jag har historian kvar och ett författarporträtt (Johan Bergström). Blir lite lätt chockad, men samtidigt glad. Ska bara putsa på lite. Har även fått min dator till att tycka om Spotify och nu ska den bara tycka om att vara i mitt sovrum.. Den har fortfarande lite kass anslutning där inne. I övrigt har jag idag städat rummet och flyttat ut min byrå så jag får plats med bokhylla + skrivbord, så nu ska jag ha en arbetshörna. Mammas kommentar "men fan, det är ju böcker överallt!" Nähä? Så jag ska få en till bokhylla i samma stil som den jag redan har, fast med 4 våningsplan och lite mindre, samt ett skrivbord i samma serie (svart, metall, enkelt), det + bokstöd ska inhandlas i morgon. Ska bli kul :)

Ska skriva ut lite saker i skolan.. Har ju inte tillgång till alex (författarlexikon) här hemma, och skulle behöva ha utskrifter från vissa saker om tex Johan Bergström. Blir ju så himla frustrerad. Hur ska jag kunna skriva ett författarporträtt på någon som man inte kan hitta någon info om eller som är expert på att "gömma" sitt författarskap? Förvirrade recensenter genom att ge ut sin bok "Barfota" som en debut under namnet Johan Zackarias Almgren. I hans bibligrafi står även "Melancholia" med, en bok skriven av Jon Fosse och det står   i n g e n s t a n s   i den boken att Johan skulle vara medförfattare eller någonting. Samtidigt så är handligen i "Melancholia" och Johans bok "Hitom Utsira" ganska lika, båda handlar om Lars Herteviggen, en norsk landskapsmålare som ansågs galen av många. Men samtidigt tycker jag att det borde stå något. Har även försökt med personerna i "Skuggan av R" anser att Hanna, som boken handlar om, borde finnas på internet - verkar ha helt fel. Men å andra sidan finns information om henne längst bak i boken, samt ett tack ord "Och till Hanna, för den hon är." Den enda kopplingen jag kan hitta mellan Johan och Hanna är att hon i boken precis landat i Sverige efter ett par år i Berlin, där även Johan varit bosatt. Boken sista stycker -spoilervarning- lyder:

"- Gång på gång stöter jag på dig, säger jag. Varför? Vem är du?
Han ler med en verklig häpnad i de mörka, vaksamma ögonen, men i hans röst finns en ömhet, som vill han ge mig fri.
-Det är jag som skriver dig.
Då ler jag."

Det är vagt - vad betyder det? Han tar sig som författare, likt Per Nilsson, sig in i sin bok. Från bevakande till verkande. Jag vet inte riktigt. Har jag kunskapen att kunna göra ett bra författarporträtt på en man så.. svår.. På något sätt. På google hittar man ingenting. På förlagen ingenting.
ingen-ting
ing-en-ting
in-ge-n-ti-ng

Så frustrerande.
Jag ger upp Bergström för stunden, går vidare till min bokrecension av John Green "Var är Alaska" som jag även ska skriva ett PM om till nationella Sv B. Ska prata om litteratur och känslor. Tänkte att det blir nog bra.