034;
är tillbaka i staden där jag växte upp,
det blir ett annat lugn här, lättare att andas
jag tänker att det är för att det finns minnen,
sånt som jag kan förankra mig i:
jag har varit här liksom, jag har levt
känner mig allt annat än levande
allt står och väger,
så mycket som är lagt i andras händer
kanske valde jag fel på vägen?
jag vet hur rätt något fel kan kännas
(hans andetag i nacken
en hand runt min midja)
det borde väl gå att applicera på andra saker?
det sitter en post-it på min badrumsspegel
jag önskar jag var mer orginell än så,
men darling,
du lärde mig mer än bara dina ovanor
glöm aldrig bort att du är värdelös
jag höll faktiskt på att glömma
bara för ett kort tag,
det kändes rätt och bra -
men sedan är det alltid något som påminner
det sa bara krasch, och så låg jag där igen
men det är lov och jag är i hamnstaden,
tänker på hamnar, båtar och ankare
hemma bortom trygghet,
jag blir någon annan här
kan slappna av, andas
framtiden är som alltid oviss
inte ens korten kan visa mig vägen längre;
men jag försöker ändå
kanske finns det ett hem någon annanstans?
033;
a couple of years ago I made this New Year's resolution
that I would not
love someone that I'm afraid of;
never be afraid of someone I love.
The first one was easier than the second one
and someone I know recently wrote an article
about how it takes 21 days to get rid of a habit
but how that "rule" doesn't seem to apply to some things
cause it's been so many years
and still -
my first impulse is to reach for you in my bed
my first impulse is still to call you whenever something happen
I am always looking for you in every crowd -
like you would be there
like you didn't disappear
like if you're not gone
and maybe
maybe it's a mistake to call you habit
maybe you can quit a habit in 21 days
but you can't quit your life;
you can't let go of a piece of your life in 21 days
it takes so much longer
it is so much more painful
I've had so many New Year's resolutions
it's hard to keep track of them all
but I do remember the one about love and fear
and maybe
maybe I was thinking too much of love and fear
and forgot the most important rule -
never to love someone who doesn't love to live
032;
sometimes I'm not sure what I'm chasing is real
it's like I'm trying to find something that's not there any more
chasing a distant memory
a feeling that used to be
I'm not sure what I'm looking for
I'm not sure who I am anymore ;
I'm not sure I ever knew
my happiness is just a mere afterthought
and I keep living in the past
trying to make up for everything that went wrong
trying to find the things we lost in the fire
trying to puzzle my life together
but I'm pretty sure it's not working out
and it breaks my heart
thinking of all the time I wasted
when I could've been with you