; bokbloggsjerka - lässtund
I veckans jerka undrar Annika följande:
Hur ser den ultimata lässtunden ut för dig?
Hmm, jag kan läsa i de flesta miljöer, men den ultimata lässtunden utspelar sig i min mysfåtölj gärna med en katt i knäet eller när det gäller min lilla försiktiga dam: i närheten. Läser ju ofta en bok i en sittning, så en filt (fryser ju ganska lätt..) och lite musik i bakgrunden är inte helt fel.
Var också helt okay att ligga & läsa vid poolen när jag var i Grekland (ön Naxos) sommaren 2011, under bambutaket med lite svalkande vindar & en drink som sällskap.
; the final testament
Författare: James Frey
Titel: The Final Testament of the Holy Bible
Utgiven: 2011
Förlag: John Murray Publishers
Språk: Engelska (400s, paperback)
Messias har återfötts, går runt på jorden och botar sjuka, ligger med både kvinnor och män och sprider kontroversiella tankar kring Bibeln och Gud. Genom olika berättare får vi lära känna Messias så som de känner honom, hur de träffades och hur han påverkat dem.
Jag brukar gilla James Frey och boken börjar bra, men: det blir tjatigt. Det känns som att många delar hade kunnats strykas eller skrivas om. Den har mycket av Freys vanliga delar, att den är kontroversiell utformad just att den går så mycket emot kristendommen och att Messias själv påstår att Bibeln är utdaterad så länge man inte bor under samma förhållanden som då den skrevs. Han menar också på att Gud är mer en känsla av kärlek än en fysisk närvaro.
Det är en bok som man kan fundera mycket över - religion, mirakel. Mina kunskaper om kristendommen är väldigt begränsade och ibland kändes det som att det var lite till nackdel - att jag inte riktigt kände till bakgrunden kring Messias för det förklaras inte jättemycket om själva innehållet och bakgrunden som finns i Bibeln. Intressant bok ur en del perspektiv, men blir lite lätt långtråkig och även om berättarna varierar så varierar inte språket. Många av berättarna har inget eget språk, så det känns som att det är samma berättare, hade velat ha tydligare "röster" för berättarna, tror det skulle kännas mer personligt och skapa större förståelse för vem personen är. Språkidentitet. Det är en berättare som skiljer sig men annars så var det ganska.. platt, tyvärr.
Så nja, lite besviken på James faktiskt efter att ha avslutat boken - skummade mest de sista kapitlen för att det var ganska tröttsamt att läsa. Ska du läsa något av James Frey så har han faktiskt skrivit bättre böcker.
: läsning (mars)
* Antal böcker lästa: 14
* Format: 2 e-böcker, 12 pappersböcker
* Språk: 9 engelska, 5 svenska
* Favorit: To Kill a Mockingbird av Harper Lee, The Fault in Our Stars av John Green, Goodnight Mr Tom av Michelle Magorian, Hate List av Jennifer Brown
* Inte favorit: The Magicians av Lev Grossman
* Antal sidor lästa: 4.133
* Genomsnittsbetyg: 3,9 (3,7 under februari)
Verkar ligga ganska stadigt på 14 böcker per månad just nu - kanske blir tredje gången gillt? Mars månad var böckerna dock tjockare, exakt femhundra sidor mer läst än i februari. Kunde inte välja bara en favorit denna månaden; läst många bra böcker - vissa omläsningar dock, men ändå. Hoppas att april bjuder på lika många bra böcker!
; hate list
Författare: Jennifer Brown
Titel: Hate List
Utgiven: 2009
Förlag: Little, Brown
Språk: Engelska (432s, pocket)
Fem månader har passerat sedan Valeries pojkvän tog fram ett vapen och började skjuta i skolan. Fem månader sedan han sållade ut och sköt folk från deras lista. Deras hate list. Valeries lista, den som började som "en kul grej" men som Nick uppenbart trodde var på allvar. Det började som en lista där Valerie skrev ner allt hon hatade, inte bara personer - oftast hamnade personer som hånade henne och Nick i den. Valerie väljer att gå tillbaka till skolan efter sommarlovet - för att inse att mycket har ändrats; många klasskompisar har olika uppfattning om Valerie som skiftar från skyldig till hjälte.
Jag gillar det blandade formatet som romanen är skriven i, dels att vi får följa tragedin genom mediarapporteringen där vi lär känna offren och dels via Valeries tankar och känslor. Persongalleriet är starkt och intressant. Det är en roman som inte bara handlar om en skolmassaker utan också om hur personer i närheten av offren påverkas, men också Nicks, gärningsmannen, familj. Valeries förvirring kring hela händelsen - hon älskar Nick samtidigt som hon inte riktigt förstår hur det kunde gå så långt. När hon läser mailen de skickat till varandra så ser hon själv tydligt att det faktiskt har spårat ur utan att hon märkt det.
Det är en bok som inbjuder till mycket tankegångar och diskussionsmöjligheter - kan vi någonsin veta vad någon annan tänker? Hur vet jag att någon inte tar mitt skämt på allvar? Det finns även i slutet av boken nio stycken förslag på diskussionsfrågor - något som verkar etablera sig allt mer i YA-böcker och jag tycker det är ett intressant inslag. Jennifer har fått en del kritik för att inte knyta ihop alla trådar - men samtidigt är det en del som gör att jag gillar den, just att jag får tänka själv under läsningen och pussla ihop vissa delar. Jag sträckläste boken och den berörde mig verkligen - gick in och lade en av hennes andra böcker i kundvagnen samt bevakade två andra titlar på adlibris. Ska bli spännande och läsa något annat av henne.
En bok som jag gillade väldigt mycket - formatet, handlingen och Valerie. Vissa delar är jag lite skeptisk till, jag förstår inte riktigt vad pappan ska tillföra på alla plan - men det är en intressant och tänkvärd historia som jag gärna ser att fler läser. Jag fastnar mycket för Valerie och hur relationen mellan henne och Nick skildrar - att faktiskt alla "terrorister" och gärningsmän har en bakgrund - han var ju inte bara ond, menar Valerie och minns romantiska saker de gjorde ihop - kan det verkligen vara samma person? Hatet, som haft en ganska central roll i media på sistone, är också en del i boken och jag tror det kommer vara ständigt aktuellt i dagens samhälle där fler och fler människor agerar utåt pga ilska och frustration.
; hål i huvudet
Författare: Jenny Jägerfeld
Titel: Hål i Huvudet
Utgiven: 2011
Förlag: Gilla böcker
Språk: Svenska (302s, häftad)
Titel: Hål i Huvudet
Utgiven: 2011
Förlag: Gilla böcker
Språk: Svenska (302s, häftad)
Minou har blivit dumpad av sin kille - via ett kassettband. Utan att direkt tänka sig för hoppar hon av litteraturkursen på universitetet och bokar en resa Spanien. Det blir drinkar, sol, stränder och en hel del ångest.
Kort sagt så är det mycket en bok om att fly, dels för att få distans och dels för att Minou inte vet vad hon skulle göra annars. Sverige känns för litet och allt påminner om Isak. Jag har ganska lätt för att hitta likheter mellan mig och Minou - det svarta hålet som uppstår när någon trygghet i vardagen försvinner. Däremot finner jag hennes beteende ganska irriterande, att hon sviker sina vänner som är kvar i Sverige och att hon aldrig riktigt stannar upp och tänker efter ordentligt.
Jag skulle säga att det är en ganska typisk ungdomsbok - men handlingen är ingenting som jag direkt stannar upp och reflekterar kring under läsningen och det är inget som direkt suger tag i mig. Minou är en ganska "vanlig" karaktär i YA-genren likaså ångesten som lite också är en huvudkaraktär. Ibland blir jag frustrerad över att Minou verkar identifiera sig så mycket med Isak, att hans uppbrott från henne får henne att tappa fotfästet så mycket - att hon inte riktigt vet vem hon är utan honom, det känns väldigt tonårigt. Samtidigt tror jag att det är en bok som är lätt att känna igen sig i om man blivit dumpad - eller också en tankeställare om hur man faktiskt gör slut och hur det kan påverka inte bara personen man gör slut med utan också människorna kring hen. Även om Minou tar det lite till det extrema och inte riktigt klarar av att planera eller ens se en framtid - och mer eller mindre "gömmer" sig i Spanien.
En helt ok bok enligt mig, men blir lätt lite långdragen och hade kunnats kortas ner lite mot slutet. Det är ingen bok som stannar kvar efter jag läst sista sidan, tyvärr.
; top ten tuesday
Dålig blogginspiration idag.. Så hänger på Top Ten Tuesday hos The Brook and the Bookish, haft den bloggen i readern ett tag men inte testat på deras tisdags-utmaningar innan. Denna veckan gäller det boktips:
Top ten books i recommend the most:
1. The Fault in Our Stars (Förr eller senare exploderar jag på svenska) av John Green. Har ni förstått att jag är lite smått besatt och fullkomligt förälskad i den här boken ännu? Så jävla fantastisk är den att det faktiskt inte känns som att all blogg-hysteri som varit kring den har varit tillräcklig.
2. Tell The Wolves Im Home av Carol Rifka Brunt. Sjukt bra bok!
3. To Kill a Mockingbird av Haper Lee. Tipsade senast om den häromdagen till min syster. Nej, de flesta klassiker är inte tegelstenstjocka och svåra även om det gärna är fördomarna kring dem (just det, de är tråkiga också). Det som jag tycker är häftigast med To Kill a Mockingbird är att man kan sätta sig in i alla karaktärerna och se historien ur allas perspektiv även om den berättas ur Scouts.
4. Johanna Nilssons är en återkommande författare som jag rekommenderar, däremot skiftar böckerna jag tipsar om. Föredrar hennes tidigare böcker, Konsten att vara Ela, SOS från Mänskligheten. Ett väldigt intressant författarskap.
5. The Lover's Dictionary av David Levithan. Borde stå i allas bokhyllor, faktiskt. Ett förhållande berättas i lexikon-format, väldigt annorlunda och häftigt format. Ett nytt ex av boken är på väg till mig från adlibris, lånade ut mitt senaste till flickvännen och hon ville inte lämna tillbaka den.. så det fick bli hennes julklapp.
6. If I stay/Where she went av Gayle Forman. Har tipsat om den här på bloggen tidigare och till kompisar, väldigt fina ungdomsböcker om Mia och Adam. Blev väldigt förtjust i andra boken.
7. Drömfakulteten av Sara Stridsberg. Dock har väldigt få uppskattat den så som jag gjort, tyvärr..
8. Hjärtans Fröjd av Per Nilsson har det tipsats om väldigt många gånger.. Faktiskt.
9. Looking for Alaska av John Green. Det märks inte alls att jag tycker John Green är en ganska fantastisk författare? Läste Looking for Alaska för ett par år sedan men jag bläddrar ganska ofta i mitt ex, läser understrykningar.
10. Sarah Dessens böcker tipsar jag en del om, dock är de ganska lika för mig just nu (ja, jag ska läsa om en del), eftersom jag plöjde igenom dem ganska snabbt & tätt inpå varandra. Lite lättsam ungdomslitteratur.
; hoppas
Författare: Åsa Anderberg Strollo
Titel: Hoppas
Utgiven: 2011
Förlag: Gilla böcker
Språk: Svenska (272s, häftad)
Titel: Hoppas
Utgiven: 2011
Förlag: Gilla böcker
Språk: Svenska (272s, häftad)
I Hoppas hamnar vi i Stockholms julrush tillsammans med Jonna som är snart sjutton och har fått nog och rymt hemifrån. Stuckit. Hon har en plan: hitta jobb och sedan hitta ett rum att hyra. Hur svårt kan det vara liksom? Folk hittar ju jobb hela tiden och med julhandeln i full gång borde det ju inte vara några problem - eller? Första natten sover hon på en buss. Sedan träffar hon Alex i vimlet, Alex som lever som hemlös, sover bland olika män och hänger i tomma, bortglömda betongrum i tunnelbanorna.
Det är en mörk roman om hur det är att växa upp i ett hem som inte riktigt känns som ett hem, vuxna som inte förstår eller lyssnar. Hopplösheten som man i tonåren tror att ingen kan förstå. Det är ganska fascinerade att se skillnaderna mellan Alex och Jonna, det blir en krock mellan deras världar. Just synen på vad som egentligen är ett hem är ganska påtaglig; Jonna har ju ett hem - men är det verkligen bara att ha ett tak över huvudet? Är det inte mer än så?
Jag tror det är väldigt lätt att känna igen sig i Jonnas frustration och i Alexs hopplöshet, mitt sextonåriga jag hade säkert hittat mycket gemensamt med båda karaktärerna. Tankar på att rymma hemifrån, testa sina egna vingar just för att vuxenvärlden inte lyssnar och förstår tror jag de flesta tonåringar har haft - men det är också en roman om att det kanske inte alltid blir bättre av att fly?
Det är en tänkvärd roman som tar upp många olika olika historier och öden med många ingångar till diskussioner. Är den trovärdig då? Finns det hemlösa sjuttonåringar i Sverige 2013? Ja, jag är beredd att tro på det mesta i boken - det känns som det har gjorts gedigen research på området & jag gillar att Åsa håller slutet väldigt öppet istället för att försöka knyta ihop det: att låta läsaren själv avgöra. Jag hade velat ha lite mer djup, lite mer bakgrund - men det är svårt att sätta fingret på vad jag saknar, varför jag inte tycker att den når ända fram.
; tema-trio - påskdeckare
Man vet att det är måndag när det återigen är dags för tema-trio! Denna veckan är det ju påsk och då är det tydligen halvt tradition att läsa deckare. Lyran ber oss därför berätta om tre favoritdeckare!
Oj, jag som mest brukar prata skit om "rena" deckare.. Vågar man säga så som bloggare? Det är inte min favoritgenre eftersom många är så tråkigt stereotypa och oftast blir litteratur som man mest konsumerar.
1. Det finns två "renodlade" deckarförfattare som jag faktiskt läser ibland; Henning Mankell och Michael Connelly. Mankell är ju dock en författare jag tycker mycket om och hans deckare läste jag i kanske femtonårs-åldern. De har ofta ett lite annat djup än många andra deckare och tar upp och belyser aktuella problem i samhället. Längesen jag läste något av Connelly nu, men hans bakgrund som kriminal-journalist har han som fördel när han skriver böcker.
2. Johanna Nilsson Pojken som botade sömnen är det kanske bara jag som anser vara åt deckar-hållet. Jonatans tvillingsyster Bella ligger i koma sedan hon blev påkörd av en rostig bil. Föraren smet därifrån, vingligt - troligen berusad. Jonatan inser att han måste göra något för att Bella ska kunna vakna igen - på nätterna ger han sig ut för att försöka hitta den skyldige.
3. Kate Carlisle skriver deckare om Brooklyn Wainwright som jobbar med att resoarera böcker - titlarna borde locka bokälskare, eller vad säger ni om följande: Homicide in Hardcover, If Books could Kill, The Lies that Bind, Peril in Paperback..? Jag köpte If Books could Kill för ett tag sedan men den står fortfarande oläst i bokhyllan - kanske borde bli en av böckerna jag läser under påskhelgen?
; goodnight mr Tom
Författare: Michelle Magorian
Titel: Goodnight Mr Tom
Utgiven: 1983
Förlag: Puffin
Språk: Engelska (304s, häftad)
Titel: Goodnight Mr Tom
Utgiven: 1983
Förlag: Puffin
Språk: Engelska (304s, häftad)
Andra världskriget, London bombas frekvent och barn evakueras - Willie är ett av dem barn som hamnar i den lilla staden Wierwold. Willie hamnar hos den gamle mannen Tomas Oakley, byn känner Tomas som en tillbakadragen, bitter man med ett sorgligt förflutet. Willie (eller Will) har trots sin unga ålder också ett ganska trasig förflutet med en mamma som inte är helt frisk och som anser att han är ett bråkigt och jobbigt barn. Långsamt börjar Will anpassa sig till livet på landet och får lära sig hur man är ett barn,
Åh vilken bok! Jag var säker på att jag någon gång under min skoltid, pre-högstadietid, har läst eller fått den uppläst för mig, men nu är jag inte lika säker på min sak. Goodnight Mr Tom tar upp många hemska saker men samtidigt finns det många ljuspunkter också. Relationen som växer fram mellan Mr Tom & Will är väldigt fint skildrad och jag kände verkligen för karaktärerna. Det var många scener som jag gick tillbaka och läste om efter att jag läst ut boken, bland annat just i början när Mr Tom och Will först möts. Det var en sådan bok som hoppade rakt in i hjärtat på mig.
Jag gillar hur läsaren får lära känna karaktärerna dels utifrån karaktärernas tankar och dels utifrån hur andra ser på dem - jag tycker också om att det inte är en typisk ungdomsbok på det sättet att allt måste vara lyckligt och perfekt - att vändningen kommer när Wills mamma kallar hem honom igen. Det förstärker också viljan att fortsätta läsa, Will har förändrats och jag som läsare hoppas ju också att mamman har genomgått en förändring. Det är en fin och välskriven bok som engagerar och berör.
Passade på att låna hem A spoonful of Jam av Michelle sist jag var på biblioteket då jag blev nyfiken på hennes författarskap - kom även på att hennes bok Just Henry står i bokhyllan. Så blir nog att läsa mer av henne framöver.
; bokbloggare har förstört så mycket
Skulle ju läsa en bok under kvällens gång! Men fastnade i readern - under helgen har Boktjuven bloggat om Margareta Rönnberg som under barnkultursymposium på Stockholms universitet uttalade sig om hur "bokbloggare har förstört så mycket". Idag fick Boktjuven svar på ett mail som hon skickade med lite frågor om just det uttalandet till Margareta. Enligt O och Bläddra! Bläddra! är två av bloggarna som har tagit upp diskussionen på sina bloggar.
& visst, lite sanning anser jag att det ligger i det som Margareta säger i svaren på mailet. Oftast är recensionerna på vissa bloggar väldigt positiva - och en del bloggare säger själva att de inte bloggar om böcker som de inte tyckt om. Jag tror att den riktiga diskussionen borde vara vem som bokbloggarna egentligen bloggar för? När jag läser bokbloggar är det för att jag vill veta hur de har uppfattat en viss bok och vad de har tyckt om den, på något plan måste det ju nästan vara införstått att vi gillar olika typer av litteratur och att alla inte kommer tycka om samma? The Magicians är ett sånt exempel på många plan: jag har läst många positiva recensioner på bloggar, samtidigt vågar jag skriva ett inlägg där jag talar om att jag verkligen inte tyckte om den - med motivationer om varför.
Bokbloggar är i min mening även till för att bjuda in till diskussion - vi läser alla samma bok på ganska olika sätt beroende på vad vi har med oss i ryggsäcken. Jag förstår varför min kompis inte gillade Looking for Alaska (som är en av mina favoritböcker) för att hon kunde motivera det, hade hon bara sagt rakt av att hon inte tyckte om den hade jag antagligen bråkat lite om det. När jag läser recensioner eller tankar om böcker på bloggar vill jag inte ha detaljerade beskrivningar för de är väldigt lätta att hitta på andra ställen - jag vill istället veta vad läsaren tyckte och tänkte om boken och det är också så jag försöker blogga. Jag bloggar för att reflektera över vad jag har läst och sätta ord på mina tankar för att jag på så sätt misstänker att jag kommer ha lättare för att komma ihåg och bearbeta vad jag har läst. Det blir inte lika mycket att man "konsumerar" böcker och litteratur - vill jag tro ialla fall, även om min blogg är väldigt liten i jämförelse med många andra.
Samtidigt blir det ju lätt att bloggar hamnar i olika teman, jag läser ju främst YA-litteratur på engelska och är ganska bra på att hitta böcker som jag antagligen kommer att tycka om. Däremot tycker jag det är viktigt att hela tiden kunna motivera varför man tycker si eller så - varför är det bra/dåligt? Lite konstruktivt tänkande är aldrig fel, att lyfta både positiva och negativa delar - för det är sällan en bok bara är bra eller dålig rakt igenom. & jag vet inte om jag är naiv - men jag läser recensioner med inställningen att bloggaren är ärlig och står för det hen skriver.
; olästa böcker
.. har en hel (okay då, snarare tre) hög/ar med olästa böcker på skrivbordet - och ändå fortsätter jag låna hem böcker från biblioteket.
Exempel?
Murakami x3 (Sputnikälskling, 1Q84 del 1 & 2)
Alice Munro x2 (Too much happiness, The Progress of Love)
Jane Austen x2 (Emma, Mansfield Park)
James Frey x2 (Bright Shiny Morning, The final testement of the holy Bible)
Yann Martel Life of Pi
Jonas Gardell Torka aldrig tårar utan handskar 1. Kärleken
Jennifer Brown Hate List
Jenny Jägerfeld Hål i huvudet
Christin Ljungqvist Kaninhjärta
och ganska många fler egna böcker, blandad med en drös biblioböcker. Plus att jag beställde hem böcker från Adlibris häromdagen.. Kanske ska börja läsa nu?
Många av böckerna som jag köpt är sådana som biblioteket inte har och där jag känt att det nog är sådana jag vill ha själv, en del är bokrea-böcker som inte hunnits med än då det varit ganska mycket fokus på skola och grupparbete den senaste veckan. Sedan tycker jag alltid att det är svårt också att veta vad man vill läsa, jag kan stå på biblioteket och tänka ja, denna låter ju jätteintressant! för att sedan lämna tillbaka den oläst ett par omlån senare för att jag aldrig hittat lusten att läsa den. Som Khemiri har sagt: att det är taskigt mot boken att läsa den när man inte är på humör för den. Jag tror också att det är därför jag ibland inte alls tycker om vissa böcker - för att jag läst dem i fel situation, för visst påverkas min upplevelse av boken av vilket humör jag är på. Därför tvingar jag mig aldrig att läsa vilka böcker, skriver inte numrerade listor på vilka böcker jag ska läsa - för det fungerar inte. Jag tar helt enkelt den bok jag känner för just när jag ska börja läsa.
Har sett vissa som numrerar, vissa som helt enkelt lägger böcker i en hög ordnat efter hur man vill läsa dem - jag tror att alla måste hitta sitt sätt. Men som grundregel: läs inte böcker du inte är på humör eller känner för att läsa. Det finns så mycket andra böcker. Just läsning anser jag ska vara fri från just "måsten".
; the magicians
Författare: Lev Grossman
Titel: The Magicians
Utgiven: 2009
Förlag: Arrow
Språk: Engelska (488s, häftad)
Titel: The Magicians
Utgiven: 2009
Förlag: Arrow
Språk: Engelska (488s, häftad)
Det är lite som Hogwarts fast collage (och utan tavlor och trappor som rör sig) ; Quentin Coldwater blir antagen till en ytterst hemlig skola (Brakebills) för magiker i New York där han får lära sig det mesta om att behärska och använda magi. Quentin är en ganska missnöjd ung man som är lite smått besatt av en fantasivärld, Fillory, som finns i en serie böcker han läste som liten. Trots att han hittar vänner, magin och kärleken på Brakebills så blir han aldrig så lycklig som han trodde.
Jag kan inte komma på direkt mer att säga om handlingen - det händer ärligt talat inte så mycket, först i slutet av boken får vi lite action och det är svårt att säga mer utan att spoila lite. Andra människor har kallat den för en blandning av Harry Potter, Narnia och Sagan om Ringen - nu är jag ingen fantasyfantast mer än att jag är väldigt förtjust i Narnia. Det är också det som är en av anledningarna till att jag inte gillar The Magicians; det är för mycket som anspelar till andra böcker; hela Fillory känns taget ur Narnia och det är inte ens speciellt snyggt gjort eller direkt originellt. Jag gillar nyskapande och det hade varit trevligt att läsa något inom fantasyn som kändes nytt. Det stör mig i läsningen då jag har väldigt klara bilder av Narnia i huvudet och det blir svårt att bygga bilder av Fillory.
Varför läste jag ut den? Jag var på väg att ge upp många gånger, mycket på grund av att det är en långsam bok och jag la väldigt mycket hopp på att det skulle komma en vändning. Någonting. Istället slutade det med att jag slog igen boken och kände mig väldigt förvirrad. Quentin är dessutom en ganska jobbig karaktär, jag kan inte relatera eller förstå hans handlingar och beteende det minsta - många gånger önskar jag att Alice fick mer plats i storyn. Ingen bok för mig och ingen bok jag skulle rekommendera heller tyvärr. Lite spännande hur olika åsikter människor har haft om den på ex. boktipset och goodreads.
; the fault in our stars
Har tidigare bloggat om boken bland annat här & här. John Green vbloggar en hel del om en mängd olika ämnen (han brukar prata sjukt fort dock), men om man vill kan man även lyssna på kapitel ett i The Fault in Our Stars, tror det finns ett klipp där han läser kapitel två också. Älskar hur han småfnittrar åt sina egna skämt. Underbara, fina bok! Läs eller lyssna!
; tematrio - irland
Veckans tematrio från Lyran har Saint Patrick's tema: berätta nu om tre böcker skrivna av irländska författare.
1. Oscar Wilde är den andra jag kommer att tänka på (den första är lite fusk, kommer senare). Längesedan jag läste om Dorian Gray nu, skrev en analys av boken utifrån olika perspektiv under kursen litteraturvetenskap på gymnaiset. En väldigt bra bok & Wilde var en man som sa väldigt många kloka (& i många fall komiska) saker. Wilde skrev också andra verk som också är väldigt läsvärda.
2. Colum McCann - inte läst något av denne man än, men Let the Great World Spin har länge funnits med på listan över böcker jag vill läsa, Världens väldighet heter den på svenska.
3. Nu till "fusket" - C.S Lewis, född i Belfast, (Nordirland som ju tillhör Storbritannien, förvirrande nog) men halva namnet är ju rätt i alla fall. Jag är ju Narnia-nörd, men även Jacks andra verk är absolut värda att läsas. The Screwtape Letters ligger just nu på hyllan ovanför sängen för omläsning - många år sedan jag läste den sist! Men ja, Narnia.. Hade kunnat ägna hur mycket tid åt att prata om det, för jag älskar verkligen böckerna och tycker alla ska läsa dem (även om jag misstänker att Lewis minimalistiska stil passar yngre läsare bättre).
; ge mig arsenik
Författare: Klara Krantz
Titel: Ge mig Arsenik
Utgiven: 2013
Förlag: Alfabeta
Språk: Svenska (200s, inbunden)
Utgiven: 2013
Förlag: Alfabeta
Språk: Svenska (200s, inbunden)
Elsa: författare-geni-superhjälte. Det är Elisabeths nya mantra för att klara av vardagen i skolan och hemma.. I skolan går Elisabeth på de lektioner som hon känner för - annars sitter hon hemma och skriver och lyssnar på Håkan Hellström. Hon tänker mycket tillbaka på tiden förr; förr när mamman och pappan fortfarande var gifta och när de bodde på Öland, på tiden när allt var bra. Innan rötterna drogs upp.
Jag hade antagligen gillat den här boken betydligt mer för åtta år sedan eller så, men jag tycker det är svårt med böcker som inte direkt säger något. Som bara blir och sedan tar slut, det är lite så jag känner när jag läser Ge mig Arsenik - såklart jag kan känna igen mig i den, det tror jag de flesta tonåringar som studsade runt med Håkans röst i öronen kan. Men: på vissa plan tycker jag att den är för barnslig, Elsas tankar matchar inte riktigt hennes språk och handlingar, de passager som hon skriver i sin bok känns lite barnsliga. Den hade behövt sticka ut lite mer, våga lite mer; nu känns den ganska ljummen.
Det är en helt okay debut, men den fastnar bland de andra ungdomsböckerna som behandlar samma ämne då det fattas det där lilla extra som gör den unik: det känns tyvärr som jag läst ungefär samma bok förut.
; days plan
spenderar dagen i sängen, varvar att äta smärtstillande och sova med läsning av The Magicians.
Det kan bli lite tyst här.
; john green & fantastiska böcker
har precis läst ut en av mina absolut favoritböcker, igen. Ett tag efter jag hade läst ut fantastiska böcker fanns det bara ett stort svart hål; tankarna snurrade hur ska jag någonsin hitta någon lika bra bok? Hur ska jag någonsin våga öppna en till? Efter John Greens The Fault in Our Stars så kändes det mest som ett svart hål, jag gillade mina nya kompisar Hazel Grace & Augustus, ville fortsätta umgås med dem ju! Jag ser tillbaka i min läslogg och inser att det är nästan precis ett år sedan jag läste den för första gången; 6:e mars 2012. Numera blir det sällan svarta hål efter fantastiska böcker; eller ialla fall inte lika svarta och stora.
Läste ca femtio sidor i morse på bussen, resten nu under kvällen i sängen. Min hand är just nu förbannat på mig eftersom den inte alls tycker det är en bra idé att statiskt hålla en bok flera timmar i sträck; svullen & blåaktig är den - men ja, det var värt det. För även ett år, flera snabb-läsning & hysteriskt många hyllningar senare så är den lika fantastiskt jävla bra.
Förr eller senare exploderar jag är den svenska översättningen, som vi absolut kan diskutera. Jag ogillar den skarpt. Vill man läsa den på engelska så misstänker jag att språket inte är helt ungdomsvänligt, men med lite vilja går ju det mesta & John Green är en underbar författare som man inte bör missa.
; babel
Igår tog jag modet till mig och gick in på svt play, sökte på Babel och tryckte på den lilla triangeln. Det har tagit lite tid, men när jag såg att nya säsongen hade startat i söndags så tänkte jag att nu så, nu kanske jag har kommit över Daniel och kan börja acceptera Jessika som programledare? Jag tycker fortfarande inte om bytet, men det är dags att gå vidare.
Och första avsnittet då? Tja, vad kan vara roligare än att se Khemiri ta sig ut från sin skrivbubbla och besöka verkligheten? Han beskrivs som Babels nya "praktikant" och första uppdraget blev att försöka sig på livet som journalist på lokaltidningen - i jakt på en båtvissla. Lite Jane Austen & Pride and Prejudice är ju aldrig heller fel (den som följt bloggen ett tag vet att det är en av mina favoritböcker) - det var ett helt okay avsnitt. Men ja, jag saknar fortfarande Daniel. Minns att det bloggprojektet jag hade just då diskuterade detta mycket, om hur någon kunde tro att det gick att ta över Babel efter Daniel. Men ja, nu kan vi ju konstatera att det gick.
Kommer jag att se resten av avsnitten då? Antagligen ja, om de inte innehåller vissa personer som jag inte riktigt står ut med. Det är fortfarande ett bra program, Jessika har kommit in i rollen & känns bekvämare i intervjuerna, inte lika manusstyrd som jag upplevde till en början. Kulturprogram med fokus på just litteraturen känns ju lite utrotningshotade tyvärr, nu vet jag inte om det kommit något mer på senare eftersom jag inte direkt kollar på tv-program.
Men ja, Babel är ett bra program som förhoppningsvis ska vara en veckovis återkommande punkt i min vardag igen.
; podcast!
igår efter att jag läst ut Klara Krantzs bok Ge mig Arsenik så hittade jag som på beställning ett blogginlägg i readern från Lisa Bjärbos blogg onekligen, där hon skrev om den senaste podcasten hon gjort med Per Bengtsson - där de tog upp bland annat Klaras bok. Projektet går under namnet Allt vi säger är sant och hittills finns tre podcasts att lyssna på, samtalen rör sig kring ungdomslitteratur och har olika teman. Jag tycker det har varit intressanta samtal och ämnen - de befinner sig på ett ganska vardagligt plan och blir inte så "högtravande" som många andra boksamtal tenderar till att bli.
Gillar ni ungdomslitteratur - eller tja, egentligen all litteratur, så tycker jag ni borde testa att lyssna på denna podcasten.
; to kill a mockingbird
Författare: Harper Lee
Titel: To Kill a Mockingbird
Utgiven: 1989
Förlag: Arrow
Språk: Engelska (309s, pocket)
Titel: To Kill a Mockingbird
Utgiven: 1989
Förlag: Arrow
Språk: Engelska (309s, pocket)
Harpers Lee enda och hyllade bok To Kill a Mockingbird är ständigt aktuell, trots att det är mer än femtio år sedan den kom ut. Vi får följa Scout Finch, en ung flicka som växer upp i södern någon gång under 30/40-talet med en bror som är ett par år äldre och pappan Atticus som arbetar advokat. Atticus arbete har en central roll i romanen: familjens tillvaro ställs på sin ända när Atticus ska försvara en svart man som påståtts ha våldtagit en vit flicka - det värsta tänkbara brottet på den tiden.
Eventuell varning för spoilers, kan avslöja en del om handlingen nedan.
Vi ser historien genom Scouts ögon, hon förstår inte alltid sin faders motiv och blir förvirrad när det kommer fram att han utsågs som försvarare av domstolen - han var alltså mer eller mindre tvungen att försvara Tom Robinson, som mannen heter. Ett stycke ur boken tar upp det på ett väldigt bra och talande sätt, Scout försöker förstå varför invånarna är så hatiska mot Atticus som "bara gör sitt jobb":
"The court appointed Atticus to defend him. Atticus aimed to defend him. That's what they didn't like about it. It was confusing." (page 180)
Här kan vi som läsare förstå vad Scout inte riktigt förstår, att det förväntades att Atticus inte skulle försvara honom, att han inte skulle ha gjort sitt jobb, att han skulle ansett att Tom förtjänade en dödsdom innan juryn hade fått säga sitt. Det är också väldigt återkommande att Atticus försöker uppfostra sina barn till att tycka och tänka att alla människor är människor, oavsett hudfärg, i en tid där samhället var väldigt segregerat. Scout som är mycket av en pojkflicka vill inte uppfostras till en "lady" - men trots att hon bara är nio år sitter klasskillnaderna långt inne; faktumet att det finns olika typer av människor i samhället har hon helt klart för sig. Det märks också mycket i vad Atticus inte säger, att han försöker få sina barn att tänka själva och lösa situationer.
Jag fastnar totalt efter de tiotal sidor som det tar för mig att hitta språket och handligen, jag läser första tredjedelen på en skumpig, mörk buss där jag inte alls brukar kunna koncentrera mig på läsning på detta sättet. Även fast det är så långt ifrån mina "vanliga" läsvanor och min vardag så kan och vill jag inte sluta läsa, jag vill lära känna Scout. Jag vill veta hur det går. Det är väldigt svårt att sätta ord på vad det är som får mig att stanna kvar i boken, att läsa vidare - men kanske är det en del av varför To Kill a Mockingbird räknas till klassikerna, att det är en roman som blivit så stor? Den går även att läsa på många olika plan, går att hitta väldigt många nivåer i historien och det är väldigt intressant när man går in och försöker se handlingen ur någon annan av karaktärernas perspektiv. Om man letar kan man hitta en del "mellan raderna".
Flera gånger har jag suttit i olika sammanhang och pratat om varför det bara blev en bok? Varför gav hon inte ut fler efter succén? Mitt återkommande resonemang är att hur skulle Lee kunna skriva något bättre? Allt skulle ju ha jämförts med debuten som är helt fantastisk. Vågar man ge ut något efter en sådan lyckad debut? En vän sade också att hon trodde på att vissa författare bara har en historia som de känner att de vill och kan berätta. Kanske var detta Lees enda historia? Att hon dessutom är en väldigt privat person som det anses vara omöjligt att ens försöka skriva en biografi om (två journalister har förgäves försökt) gör det ännu mer "mysteriskt". Romanen är i alla fall tveklöst en av världens bästa debutromaner - och en bok som kommer vara aktuell så länge som segregeringar finns i samhället.