Författare: Klara Krantz

 

Jag hade antagligen gillat den här boken betydligt mer för åtta år sedan eller så, men jag tycker det är svårt med böcker som inte direkt säger något. Som bara blir och sedan tar slut, det är lite så jag känner när jag läser Ge mig Arsenik - såklart jag kan känna igen mig i den, det tror jag de flesta tonåringar som studsade runt med Håkans röst i öronen kan. Men: på vissa plan tycker jag att den är för barnslig, Elsas tankar matchar inte riktigt hennes språk och handlingar, de passager som hon skriver i sin bok känns lite barnsliga. Den hade behövt sticka ut lite mer, våga lite mer; nu känns den ganska ljummen. 

 

Det är en helt okay debut, men den fastnar bland de andra ungdomsböckerna som behandlar samma ämne då det fattas det där lilla extra som gör den unik: det känns tyvärr som jag läst ungefär samma bok förut.