; the magicians



 
Författare: Lev Grossman
Titel: The Magicians
Utgiven: 2009
Förlag: Arrow
Språk: Engelska (488s, häftad)
 
Det är lite som Hogwarts fast collage (och utan tavlor och trappor som rör sig) ; Quentin Coldwater blir antagen till en ytterst hemlig skola (Brakebills) för magiker i New York där han får lära sig det mesta om att behärska och använda magi. Quentin är en ganska missnöjd ung man som är lite smått besatt av en fantasivärld, Fillory, som finns i en serie böcker han läste som liten. Trots att han hittar vänner, magin och kärleken på Brakebills så blir han aldrig så lycklig som han trodde.
 
Jag kan inte komma på direkt mer att säga om handlingen - det händer ärligt talat inte så mycket, först i slutet av boken får vi lite action och det är svårt att säga mer utan att spoila lite. Andra människor har kallat den för en blandning av Harry Potter, Narnia och Sagan om Ringen - nu är jag ingen fantasyfantast mer än att jag är väldigt förtjust i Narnia. Det är också det som är en av anledningarna till att jag inte gillar The Magicians; det är för mycket som anspelar till andra böcker; hela Fillory känns taget ur Narnia och det är inte ens speciellt snyggt gjort eller direkt originellt. Jag gillar nyskapande och det hade varit trevligt att läsa något inom fantasyn som kändes nytt. Det stör mig i läsningen då jag har väldigt klara bilder av Narnia i huvudet och det blir svårt att bygga bilder av Fillory. 
 
Varför läste jag ut den? Jag var på väg att ge upp många gånger, mycket på grund av att det är en långsam bok och jag la väldigt mycket hopp på att det skulle komma en vändning. Någonting. Istället slutade det med att jag slog igen boken och kände mig väldigt förvirrad. Quentin är dessutom en ganska jobbig karaktär, jag kan inte relatera eller förstå hans handlingar och beteende det minsta - många gånger önskar jag att Alice fick mer plats i storyn. Ingen bok för mig och ingen bok jag skulle rekommendera heller tyvärr. Lite spännande hur olika  åsikter människor har haft om den på ex. boktipset och goodreads.
 
 
 
 
 


Kommentarer
Anna A

Jag pendlade verkligen fram och tillbaka när jag läste denna, vissa delar gillade jag andra inte. För mig slutade det på ett mittenbetyg. Jag läste den dock på svenska (vann boken) så jag känner mig ändå sugen på att läsa del 2 bara för att se om engelskan förändrar det hela på något sätt. Håller med om att Fillory är Narnia men plattare. Men gillade hela biten om att magi inte är något direkt medfött utan ett hantverk som man måste lära sig, och att det inte är helt smärtfritt att göra det. Plus att magi inte automatiskt gör en person lycklig, så brukar det ju kunna vara lite mer.

Svar: Jag kan inte riktigt komma ihåg någon del jag gillade - inte för att den är dåligt skriven utan antagligen för att det inte direkt är en bok för mig. Synen på magi kan jag hålla med dig om, även om jag upplevde det som väldigt abstrakt i boken. Men Quentin gillar jag verkligen inte, efter han svek Alice så ville jag mest ruska om honom & skrika, plus att jag lite antog att det skulle komma någon sort sensmoral i slutet om just lycka eftersom avsaknaden av den tar upp en så stor del av handlingen. Är inte direkt lockad av att läsa del 2 :)
reiyu.blogg.se

2013-03-25 @ 11:20:46
URL: http://annasbokprat.blogspot.se/


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback