Detta var en av de första låtarna min kompis Peter skickade till mig. Jag var ~13 år och hårdrockare - helt övertygad om att det var min stil. Det tog ett tag innan jag kunde lyssna på den och uppskatta den. Jag vet inte hur många gånger denna gått på repeat i mina öron. Det tog lång tid innan jag förstod vad den egentligen handlade om. & idag skickar jag tillbaka den till Peter, som lite gett upp hoppet om kärleken & hoppas att den ger honom vad den gett mig. Det finns mycket som jag är glad över; utan Peter hade jag inte haft den engelskan jag har idag, jag hade varit ett par roliga minnen kortare & min insikt i engelsk popmusik hade inte existerat. Tack Peter. Tack Travis.