Bestående [det som alltid finns kvar]


Avskyr verkligen känslan av att ingenting är permanent;
fixar runt i lägenheten men känslan vägrar försvinna
det kanske är sista hösten/vintern jag bor här? 
 
Mitt liv är bestämt till i mitten av juni,
efter det är det tomt
ingenting
vakuum
 
jag gillar att veta var jag är på väg
vad jag ska bli
planer
drömmar
 
är jag där nu? 
Var det detta jag ville? 
Hur och när går jag vidare? 
 
Det finns så mycket möjligheter
så mycket jag vill göra;
men just nu
just exakt nu
 
hade det bara varit fridfullt
att ha något litet bestående mitt i vimlet -
något som alltid finns kvar. 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback