Mitt intresse för poesi började när jag var sisådär tretton år, året var tvåtusentre och jag traskade runt i högstadiekorridorer. En av lärarna jag hade i engelska var en engelsman som alla kallade Andy och som är en man med flertalet SM-placeringar i Poetry Slam. Rytmen tog han med sig in i klassrummet - lekte med språket på lektionerna och där någonstans fastnade jag för poesin. Det var rätt tid, internet erbjöd ett oändligt antal communities där man hade möjlighet att ta del av andras texter och publicera egna. Jag bytte ut mina noveller mot dikter och under ca fem år skulle jag komma att skriva strax över tusen dikter - väldigt varierande kvalitétsmässigt dock. 

 

Året var tvåtusentre: hängde man inte på Lunarstorm så hängde man på hogwarts.nu - ett Harry Potter-inspirerat communties med olika forum och det var lite där allt började. Jag började hänga i diktforumet och hittade ganska snabbt likasinnade, det var poesikvällar, tävlingar och alltid ett nytt flöde dikter som ville bli lästa. Tillsammans med ett gäng andra tjejer (ganska säker på att vi bara var tjejer) bildade vi gruppen som kom att kallas poesieliten, vi hade diverse aktiviteter och hade helt enkelt fantastiskt roligt ihop. All konstruktiv kritik tog jag till mig och utvecklades hela tiden i den lilla skyddade bubblan som forumet erbjöd. Vid en undersökning tvåtusenfyra visade sig hogwarts.nu vara det tredje största communityt om man såg till antal användarkonton; bara två år senare stängdes siten ner på grund av bråk om rättigheter och ekonomiska problem. Även om man publicerat verk på andra sidor under tiden så var ändå Hogwarts.nu den centrala platsen, gemenskapen gjorde det till mycket mer än bara ännu ett community. 

 

Jag har läst otaliga dikter under åren, de flesta skrivna av poeter som aldrig kommer att publiceras på andra ställen än communities eller av andra än sig själva, vilket samtidigt är väldigt utvecklande - att förstå att poesi inte måste vara högtravande och helst ha hängt med i ett par hundra år. Att se ungdomar (egentligen människor i alla åldrar) skapa något, inse frustrationen bakom orden, känslorna i texten.

 

För det är just det som är grejen med poesi, det är så mycket mer än bara ord på papper: det är ett uttryckssätt.