& ikväll tänker jag kolla på filmatiseringen av The Perks of being a Wallflower, hoppas att den linjerar någolunda med boken (som jag tyckte ganska mycket om). Alltid lite ambivalent till att titta på filmatiseringar av böcker jag tycker om, för det kan ju bli så himla fel.

 

Exempel?

* Jag spenderade hela Twilight med att sitta och vänta på scenerna från ängen, som var största anledningen till att jag ville se filmen alls; men nej, det var inte en enda scen från min favoritdel i boken... 

* Bläckmagi - alltså, hur kan man ens försöka trycka in handlingen från tre! tjocka böcker i en film som knappt är två timmar lång? Så himla bra böcker, mindre bra film.

* Narnia, the Voyage of the Dawn Threader - det finns en anledning när jag säger att jag anser att det finns två filmer om Narnia. Andrew som regisserade de två första gjorde ett fantastiskt arbete. Tyvärr regiserade inte Andrew trean vilket jag som nörd märker väldigt tydligt. För mycket cg/gs/bs (computer graphics, green screens, blue screens), linjerar väldigt knappt med boken och den magiska känslan som finns i de andra filmerna  är helt borta. 

 

Sen visst, det kan vara tvärtom också:

* Stardust - boken tyckte jag mest var förvirrande och omständig, tyckte den passade bättre som film. 

* A love song for Bobby Long - baserad på boken Off Magazine Street, verkligen baserad på - för karaktärerna är de enda som egentligen finns från boken, händelserna i stora drag återfinns också men de mesta är ändrat i filmen, till fördel tyckte ialla fall jag. Filmen känns djupare och jag får mer förståelse för kararktärerna och förstår dem bättre.

* Nick & Norahs infinite playlist - jag gillade verkligen boken, men jag vet inte - på något sätt kändes ändå fllmen lite bättre. Skulle egentligen läsa om boken innan jag utalar mig, men nja, filmen var bäst sista jag tyckte något.  

 

Sen finns det såklart de som är bra som både filmer & böcker:

* Narnia, the Lion, the Witch & the Wardrobe & Narnia - prince Caspian - samma magiska känsla som jag mindes från böckerna i barndomen, känns som de linjerar fint med böckerna.

* Pride & Prejudice - en av mina favoritböcker och en av mina favoritfilmer, jag tycker de har lyckats fånga Mr Darcy & Elizabeth bra i filmversionen från 2005.

* Romeo + Juliet, Baz Luhrmann som regissör, tror filmen är från -96, gillar hur de behöll språket, versformatet, lyriken som finns kvar i texten istället för att modernisera den. Baz är ju ganska känd för sina udda vinklar & brytningar, men det ger hela filmen en charm. 

 

Har ni några egna exempel på något av ovanstående fenomen?