& jag ringer en gammal vän, säger att allt kan vara som innan, som förut - hon ler genom luren och säger: "fyfan, det skulle döda oss idag..." & jag vet inte för jag minns bara en dimma, vi var romantiker, älskare, solskensflickor, allusioner, illusioner, drömmarna. Allt var möjligt & allt var vårt.


Jag förlorade mitt muchness, eller också krympte det bara när jag tvättade mina jeans.


& hon viskar ut i natten: you really loved her, didnt you?  och jag svarar med sprucken röst som alltid avslöjar för mycket: more then the stars love the night.