Sover med kalendern under kudden. Saknar ett par ögon att vara hemma i. Saknar en utväg. Önskar att jag kunde skriva min längtan verklig, skriva min inkomst lämplig. Saknar att höra hemma. Vet inte om jag tappat min förmåga eller om den har tappat mig, men jag tror inte längre, jag skriver inte längre, ger upp för lätt & vill inte, orkar inte kämpa längre. Allt är förgånget & allt är förbi. Allt är repriser repriser repriser repriser


& det gör ont när de bästa scenerna, de absolut i särklass bästa scenerna ever oftast är improviserade. Minns ni den här? Scenen när Baby och Johnny värmer upp & kryper omkring & fånar sig på golvet? Den fanns inte i manuset från början, Patrick & Jennifer tramsade bara lite i uppvärmningen inför en scen, men regissören gillade det så mycket att han la in den scenen i filmen.

Så varför försöka skriva bra manus?