Nattfjärilen, horan & madonnan


kornfälten ser ut som böljande silke; ett elysiskt hav & vinden susar. det blåser alltid från havet, saltvattensblåst som smakar salt mot läpparna. om somrarna är staden bara ett surrande brus, går igenom hörlurar, genom musiken, surret basen. står med frysande ben mitt i brytpunkten för vågorna, kjolen dansande kring knäna. det är midnatt & jag önskar mig härifrån. önskar mig annostädes. jag är en nattfjäril med silvervingar som aldrig får flyga i natten. jag är horan som förtjänade mitt öde. jag är madonnan som snyftande ser på. jag är droppen som virvlar i fallet.


se mig nu
;
kom ihåg mig

nununu



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback