Huvudvärken & tröttheten förföljer mig, jag fryser nästan konstant oavsett hur många koftor & filtar. Läser läser läser, försöker ta till mig skoluppgiftern, försöker att inte fucka up. Inser att jag inte kommer hinna fylla tjugo. Alla helger upptagna, fullbokade. Saknar mitt rehab, med det hade det aldrig gått såhär långt. Saknar ensamheten, isoleringen, tänkandet. Behöver komma härifrån. Mitt rum är kaos igen, kanske för att symbolisera ut hur jag känner. Värken i hjärtat är tillbaka, kommer & går, hugger & maler. Bör jobba för pengarna, bör inte jobba då skolan blir det enda lidande. Borde inte skriva här, borde sova, plugga, tvätta, jobba, städa eller läsa. Så omotiverad. Funderar på erbjudandet. Så lockande.

Återigen en rågad bägare. Funderar på att försöka fly någonstans. Annostädes. Bortomland.