Världen står lite mer still idag, lite mer tid för eftertanke, lite mindre tid för snedsteg. Spotify, en cola och en mjuk matta, allt som jag behöver för tillfället. Försöker sätta mig in i Google Reader, men vet inte riktigt om det vill funka för mig. Suck. Min skrivare har gett upp, kastat in handduken.. Inte ens en klapp & vänliga ord får igång den nu. Tretton dagar kvar till deadline. Ett manus. Max 10.000 ord. Jag kan jag vill jag är kapabel. Jag kan klara det här. I morgon; bibblan, studielitteratur, present till min man & kanske köpa lite kläder; måste ha nya joggisar. Får se om plånboken & korten överlever.

Vet inte vad manuset ska handla om,
allt kommer tillbaka till att ha och att inte ha, att låta gå;
                                        att släppa taget
kanske om att förlora, låta olika personer berätta om sitt förlorande,
kanske låta de mötas
manus tänkt för scen, inte film. Film är lättare, på scen måste manuset ge mer, ge människor en chans att stanna kvar. Funderar på slutscenen, den finns i mitt huvud, sista repliken sitter som limmad på min hjärnhinna.

Ett litet ifrågasättande, kanske lite riskfyllt att nästan ifrågasätta Shakespeare,
men idag har väl nästan alla gjort samma sak. För frågan var väl aldrig om att vara eller att icke vara;
                                                                                 frågan var väl om att älska eller att icke älska?
- ty vi har alltid varit, men sällan har vi älskat.

Dags att ge livet & orden en chans.