Böcker som borde vara obligatoriska i skolan


När jag gick på högstadiet läste man knappt böcker, någon enstaka "nästan-klassiker-variant" fanns väl och tråkade ut 95% av alla elever som ens försökte. På gymnasiet var det Den gamle och havet av älskade Hemingway, Therese Raquin, lite Charles Dickens, lite allmänna klassiker.. Men varför läsa klassiker - & speciellt - varför läsa klassiker i översättning? Vad säger det egentligen om den eran? Vi kan påpeka, utpeka speciella drag i genren - men vad ger det mer än allmännbildning? Jag säger ingenting, eftersom jag älskade denna litteraturen, all litteratur i stort sett (förutom vissa hemska undantag). Men i ett land där läsning ökar avsevärt bland unga - är det inte viktigt att redan på låg/mellanstadiet öka intresset? Sedan är det upp till högstadiet & gymnasiet att bibehålla intresset - och den bästa metoden är kanske inte att ge dem CJL Almqvist Det går an..

Enligt mig borde metoden vara:
Dream Boy skriven av Jim Grimsley, handlar om homosexualitet & fäder som förtrycker mm. En väldigt bra och "trogen" bok. Finns även filmatiserad med samma namn.
Looking for Alaska (var är Alaska) en totalt underbar bok av John Green - om livet på internat, om vilka vägar som finns, hur olika människor är & vilka liv som livet tar.
SOS från mänskligheten en fantastik bok av Johanna Nilsson som tar upp saker i Sverige som många inte tror existerar. Lyxeskorten Benjamin är huvudpersonen i denna roman som är en berg- och dalbana att läsa i känsloväg.
• Korpens sång av Per Nilsson - egentligen vad som helst av Per Nilsson, som jag anser vara en av Sveriges bästa författare av ungdomsböcker.

I alla fall en början - diskutera böckerna; vilka ståndpunkter finns det, vad berör, vad saknas? Skillnaden vad en nutida roman kan ge gentemot en 1600-tals roman kan väl diskuteras, men jag anser det vara onödigt att döda läslusten med hjälp av exempel Dostojevskij & Strindberg. Låt det komma senare i så fall, jag själv som är extremt litteraturnörd kan ju säga att jag dog när vi skulle analysera Strindberg. Det är ju så kul att sitta i grupper med fem totalt omotiverade unga & försöka diskutera genus i Fröken Julie..

Bara lite tankar.. fortsättning kanske följer..



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback