Snowleg av Nicholas Shakespeare





Under ett kort besök i det kalla krigets DDR förälskar sig den unge engelsmannen Peter i en östtyska, som sakta vaknat till insikt om landets förtryckande system. Peter vill hjälpa henne, men i det avgörande ögonblicket sviker honom modet. I decennier gör han allt för att glömma henne, tills han en dag, efter murens fall, bestämmer sig för att söka upp henne. Men vem är hon egentligen? Allt han känner till om henne är det smeknamn han gav henne -Snowleg.

Snowleg är egentligen en livsskildring; vi får följa Peter genon hans liv, vilka val han gör och hur han 'plågas' av att han inte vet vad som hände med Snowleg efter han stack. Det som är lite både förvirrande och väldigt förutsägbart är att handlingen "återuppspelas" med tanke på att nästan allt som händer Peter hände hans mamma. Ibland undrar jag om man "får" skriva såhär uppenbart? Men samtidigt vet man inte hur allting ska sluta - det kan ju bli annorlunda..

Jag gillar Snowleg - mer än vad jag gillade Shakespeares "Havets hemligheter". Det är mer handling - mer story. Jag skulle vilja ha ett klarare slut, ett mer poetiskt språk (det är vardagligt, som alltid) men jag gillar handlingen. Jag skulle även vilja komma närmre personerna, det känns som man är så distanserad. Man för följa Peter, men man kommer inte riktigt nära; det är så abstrakt. Jag vill veta vad han tänker, varför han handlar som han gör (brist i research?).  Hade jag skrivit en litterär analys så hade jag nog fokuserat på om miljön i boken är verklig; Tyskland är uppdelat, man får genom boken en insikt i vad som händer i de olika delarna, men hur trovärdig är boken?

Snowleg var mysig, men lämnade inga direkta spår.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback